Du är här: Startsida >
2011:
2010:
2009:
2008:
2007:
MÅNADENS BOK
Sidan uppdaterad 2012-01-19
Dela |
 

Här kan du läsa recensioner av tidigare månaders böcker.

 
MÅNADENS BOK DECEMBER  

Fjäril i koppel

Zinat Pirzadeh
Piratförlaget 2011

I Teheran befinner sig en ung kvinna. Under en natt ska hon fatta sitt livs största beslut, det som kommer att förändra hela hennes tillvaro och påverka många människors liv. I väntan på gryningen blickar hon tillbaka och funderar över den flicka som hon en gång var.

För länge sedan kom Shirins farfar vandrande över gränsen från Sovjetunionen till den lilla staden Chalos vid Kaspiska havet. Han blev kär i stadens längsta flicka och bestämde sig för att stanna för gott. Runt farmor och farfars vackra hus samlas släkten, farbror Abbas med affärssinne, farbror Babak som får kvinnorna på fall och den vackra men ogifta faster Mahasti. Och förstås Shirin och hennes familj. Hon är den enda dottern bland fem syskon, men minst lika modig som sina bröder och fylld av äventyrslust. Det försätter henne i svårigheter och för med sig fantastiska upplevelser. Som liten flicka iakttar hon och lyssnar på tanterna som skvallrar om Farah Diba i farmors kök och kvinnorna som gör upp äktenskapsaffärer i badhuset.

Före revolutionen är livet förhållandevis enkelt, men med revolutionen kommer mörkret och Shirins hjärta härdas av allt som sker omkring henne. Det politiska klimatet hårdnar när Shahens diktatur ersätts av Ayatollans religiösa skräckvälde och krig mot Irak. Genom Shirins ögon får vi bilder av ett land där kvinnor fångade i traditionens järngrepp söker strategier för att öka sitt livsutrymme. Ofta stavas det pengar, men det räcker inte alltid. För Shirin finns en stark och kärleksfull mormor som räddaren i nöden.

Fjäril i koppel är Zinat Pirzadehs debutroman. En roman inspirerad av författarens liv och uppväxt i Iran i en tid av förändring. En angelägen bok om kvinnors villkor och rättigheter. Läsaren får följa flickan Shirins väg genom livet, samt hennes frigörelsekamp, hennes önskan att inte längre leva kuvad, som en fjäril i koppel.

Zinat Pirzadeh är persisk-svensk komiker, skådespelare och föreläsare. Hon är den första kvinnliga komikern någonsin som vuxit upp i Iran. Bakom sig har hon krig, revolution och utvisningshot under tre år, och mycket har hänt sedan hon slutligen fick uppehållstillstånd i Sverige.

Upp

Fjäril i koppel
 
MÅNADENS BOK NOVEMBER  

Fortfarande Alice

Lisa Genova
Wahlström & Widstrand 2009

2 för 99.

Jag stod vid disken med pocketböcker. Nessers senaste ville jag ha. Han är alltid bra . Efter en stunds vridande och vändande på böckerna bestämde jag mig för Lisa Genova: Fortfarande Alice. För mig, ett wild card

Boken handlar om en kvinna mitt i karriären, inte ens fyllda 50 år, professor vid Harvard universitetet. Denna skärpta, intelligenta kvinna upptäcker gradvis att hon glömmer saker, först ett ord under en föreläsning hon håller, sen minns hon inte var hon befinner sig under joggingturen, denna sträcka hon sprungit så många ggr. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimers.

Detta är en insiktsfull, hjärtslitande, skrämmande, sorglig men inte becksvart berättelse om hur det är att leva med tidig Alzheimers. Hur familj, arbetskamrater, grannar påverkas och reagerar. För Alice är inte bara ”den galna Alzheimerpatienten” utan även professor, lärare, maka, mor och till sist även mormor.

Jag sträckläste boken, den var minst lika spännande som någon deckare. En bok som berör. Här finns mycket humor, kärlek blandat med stor sorg.

Jag rekommenderar den – verkligen.

Lena Andersson

Upp

Fortfarande Alice
 
MÅNADENS BOK OKTOBER  

Kriget är slut

Morgan Alling
Forum 2010

Morgan Alling sommarpratade år 2009 om sin tuffa barndom som rymde både sorg och skratt. 2010 kom så hans självbiografiska roman Kriget är slut. En berörande och aktuell bok som knyter an till samhällsdebatten om foster- och barnhemsbarnen.

Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående, alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Men mamman älskade ändå sina söner och försökte ta hand om dem så gott hon kunde. Och Morgan hittade på allehanda bus och upptåg som gjorde honom till hjälte både hos kompisarna och ”fyllgubbarna”.

Till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Bröderna skildes åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj. Morgan tycktes förutbestämd för ett liv med missbruk och misär. Räddningen kom i form av en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav och teatern som blev Morgans nya hem.

Kriget är slut är en gripande skildring av ett maskrosbarn som lyckas vända motgångarna till en styrka. Ett porträtt av en pojke som överlever tack vare sin humor och sin längtan efter revansch.

På bokmässan delades Iris ljudbokspris ut till skådespelaren Morgan Allings självbiografi Kriget är slut med egen inläsning.

Gullvi Johansson

Upp

Kriget är slut
 
MÅNADENS BOK SEPTEMBER  

Niceville

Kathryn Stockett
Bokförlaget Forum 2010

Niceville är en berättelse om tre starka kvinnors vänskap som utspelar sig i den amerikanska södern på 60-talet. Societetsflickan Skeeter återvänder efter avslutade universitetsstudier till sin hemstad Jackson i Mississippi. Hon faller tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men hon har förändrats och drömmer om att bli författare men får nöja sig med att skriva krönikor med hushållstips i den lokala tidningen – ett sätt att försörja sig på.

Skeeter reagerar starkt på orättvisorna mot de svarta i samhället och får en idé. Hon vill skriva en roman om de svarta kvinnorna som arbetar i vita familjer, om diskrimineringen och om raslagarnas verklighet. Hon blir vän med det svarta hembiträdet Aibileen som har mist sin ende son, men uppfostrat 17 vita barn och den egensinniga Minny, också en svart hemhjälp.

Skeeter får bitar av deras och andra hembiträdens historier som hon noggrant skriver ned. Hon får ta del av en värld fylld av förödmjukelser och våld, men också en värld med drömmar och hopp om en bättre framtid.

Hur blir det med Skeeters författardrömmar? Det får du veta om du läser boken!

Boken kom i översättning 2009. Finns i pocketutgåva och ska filmatiseras.

Gullvi Johansson

Upp

Niceville
 
MÅNADENS BOK JULI–AUGUSTI  

De apatiska – om makt, myter och manipulation

Gellert Tamas
Natur & kultur 2009

Historien om de apatiska barnen stod i centrum för samhällsdebatten under några år i mitten av 2000-talet. Sjukvården började uppmärksamma att många asylsökande barn slutade skratta, leka, prata, äta, gå på toaletten. Till slut var de som lealösa kollin som var tvungna att sondmatas och bäras till toaletten för att uträtta sina behov.

Läkare, migrationshandläggare, politiker och andra kliade sig i huvudet och undrade vad som stod på. Så småningom utvecklades två läger: ett som menade att apatin var en reaktion på den svenska asylpolitiken med långa handläggningstider, misstänksamhet från myndigheternas sida och osäkra framtidsutsikter, parat med de ofta traumatiska upplevelser barnen hade i bagaget.

Andra såg en annan förklaring: barnen var inte apatiska – de bara spelade apatiska för att lura till sig ett permanent uppehållstillstånd åt sig och sin familj. Alternativt förgiftade eller manipulerade föräldrarna barnen med samma syfte.

Den senare ståndpunkten kom att bli den officiella.

Men allt stod inte rätt till, visar Gellert Tamas, som tidigare även granskat ärendet i flera tv-reportage i SVT:s Uppdrag granskning och TV4:s Kalla fakta. Manipulations- och förgiftningsteorin drevs stenhårt av regeringens nationella samordnare för de apatiska flyktingbarnen, tillsammans med den ansvariga på Migrationsverket och integrationsministern Barbro Holmberg. Arbetet var allt annat än opartiskt och baserat på vetenskapliga fakta, snarare på fördomar och rykten. Resultatet blev att massor av svårt sjuka barn – och deras familjer – dumpades på flygplatser i sina ursprungsländer utan någon som helst mottagning eller uppföljning.

Gellert Tamas har sammanställt hela historien i en drygt 600 sidor tjock och fullständigt omistlig bok.

Det är alltså ingen läsning man klämmer på en eftermiddag i solstolen. Och läsningen kan bli ännu längre om man går vidare på internet och följer den debatt som följde på boken.
Detta är alltså en debattbok som vill röra om i grytan, vilket den lyckas med. Även om den är imponerande väl underbyggd med mer än 100 intervjuer samt mängder av e-postkorrespondens, nyhetsinslag och andra dokument så står den inte oemotsagd. Såväl utpekade personer som andra debattörer har vänt sig mot detaljer och helhet, bland annat att han ger en alltför svart-vit bild av händelseförloppet: de goda är oändligt goda och skurkarna är totalt nattsvarta.

Jag kan möjligen ge belackarna något rätt i det senare. Tamas har en berättarstil som emellanåt blir onödigt dramatiserande. Huruvida han också har ”förbättrat” historien är svårare att svara på utan att ge sig in i allt bakgrundsmaterial. Reservationerna till trots är boken ett viktigt tidsdokument.

Boken handlar egentligen inte bara om de apatiska flyktingbarnen. Tamas driver tesen att Sverige har blivit ett land där vi på många plan slutat bete oss mänskligt mot varandra. Parallella skeenden som tsunamin i Sydostasien vävs in, inte bara för att naturkatastrofen under en tid flyttade fokus från de apatiska flyktingbarnen. Tamas menar att de hjärtlösa och brutala avvisningarna av svårt sjuka barn har likheter med det hårresande paragrafrytteri som myndighetspersoner visade prov på när svenska turister drabbades av flodvågen i Thailand. Till exempel kvinnan som förlorat allt, inklusive sitt barn, som ombeds att skaffa ett nytt passfoto till det tillfälliga nya passet eftersom örat inte syns som det ska.

Bokens titel ska nog därför inte i första hand utläsas som ”de apatiska flyktingbarnen”, utan syftar på ett samhälle som har blivit allt mer likgiltigt – apatiskt – inför mänskligt lidande. Och manipulationerna som förgiftade hela sakfrågan var det de svenska myndigheterna som stod för.

Stefan Johansson

Upp

De apatiska – om makt, myter och manipulation
 
MÅNADENS BOK JUNI  

Även tystnaden har ett slut

Ingrid Betancourt
Norstedts 2011

Den fransk-colombianska politikern Ingrid Betancourt levde sex och ett halvt år som gisslan hos den fruktade FARC-gerillan. En tid av ofattbara umbäranden, där hon höll på att gå under av undernäring och sjukdomar men räddades i sista stund. Vem minns inte de dramatiska nyhetsbilderna från 2008 och det lyckliga återseendet med familjen?

När Ingrid Betancourt bestämde sig för att skriva en bok om sina upplevelser var det som att öppna en ventil berättar hon i en intervju. Skrivandet blev en sorts terapi för att komma vidare och resultatet blev tegelstenen ”Även tystnaden har ett slut” på 616 sidor. Boken är en detaljerad skildring där ingenting utelämnas. Kampen för överlevnad blir hos Ingrid Betancourt samtidigt en kamp att behålla sin värdighet som människa. Under fångenskapen upptäcker hon nya sidor hos sig själv – sidor hon inte gillar – och kämpar hela tiden för att förbli en civiliserad person med förståndet i behåll. När man förlorat det viktigaste av allt: sin frihet, börjar identiteten att vackla. (Fritt återberättat från ett intervjutillfälle i TV-programmet Babel i maj)

Ur en recension citerar jag följande:
Det sociala spelet bland fångarna och fångvaktarna är ett drama i sig. Som läsare känner man tillsammans med fångarna: leran och regnet under de långa vandringarna, insekterna, faran för ormar i vattnet. Hela skeendet beskrivs närgånget och känslostarkt. Naturligtvis, eftersom det är självupplevt, kan man tycka, men det är absolut ingen garanti för att det blir en bra historia. Berättaren måste kunna skriva också – och det kan Ingrid Betancourt, enligt recensenten.

Efter att ha tagit del av intervjuer med Ingrid Betancourt och läst recensioner av boken blir Även tystnaden har ett slut mitt läsprojekt i sommar och förhoppningsvis sommarens läsupplevelse.

Gullvi Johansson

Upp

Även tystnaden har ett slut
 
MÅNADENS BOK MAJ  

Och allt skall vara kärlek

Kristian Lundberg
Ordfront 2011

Jag blev mycket berörd av Yarden när jag läste den förra året. Nu har Kristian Lundberg återkommit med en andra bok, också den en stark läsupplevelse.

Den nya boken är en uppföljning av eller komplettering av Yarden, en urstark berättelse om ett års arbete som timanställd på ett bemanningsföretag. Yarden är gigantisk omställningsplats för fabriksnya bilar i Malmö hamn. En mer eller mindre laglös plats bakom nätförsedda grindar, i radioskugga men med bevakningskameror som ser allt.  Människan förvandlad till ett ting, ett objekt och utan det som skapar en människa. Man överlever genom att huka och tiga, ägd timme för timme av företaget. Klassamhället.
För Kristian, en av två svenskar bland papperslösa flyktingar, var det en ofrivillig återkomst i kroppsarbete efter tjugo år som författare. Det blir en klassresa baklänges – och mot ett tillfrisknande.

Kristian skriver i inledningen till Och allt ska vara kärlek att ”om det inte hade varit för att kärleken kom och förändrade allt, så skulle jag aldrig stå här: genomkorsad av framtid och historia”. I Yarden, skriver han, hade han tigit om lyckan och kärleken som också fanns där. Därför måste han skriva denna andra bok, en korrigering av den första. En kvinnas ansikte lyser under texten. En kvinna som lämnat honom sjutton år tidigare, nu kommer hon tillbaka och säger: ”Du är en annan nu”.

Vad är det att vara människa? Hur blir man den man borde vara?

Kring frågor som dessa snurrar bägge böckerna, skrivna på ett bitvis skimrande vackert poetiskt språk men utan att någonsin väja för det svåra: den fattiga och utsatta barndomen, i skuggan av en mor som var schizofren och en frånvarande alkoholiserad far, en ungdom med alkohol, droger. Minnesbilderna från ett liv på stand-by, besatt av att inte upprepa sina föräldrars öden. Vi får många bilder av ett annat Malmö: skuggorna, fattigdomen, förslumningen, alla unga vänner för tidigt döda. Supandet och knarkandet. I september 1993 vaknar Kristian själv upp i ambulansen till akutintaget i kramper efter ett deliriumanfall.

Och allt ska vara kärlek börjar med ett svartvitt foto, i hans mors vardagsrum i Kirseberg i Malmö. En liten pojke sitter uppe i träd en höstdag och ser ner på fotografen. Författaren, den vuxne Kristian, försöker i berättelsen från marken sjunga ner pojken som sitter i trädet, tigande och förbannad.

”Kom ner nu, allt kommer att bli bra”, sjunger han.

Kristian liksom skriver sig in i berättelsen, in i sitt liv, lager efter lager. Inget är enkelt. Det ingen rak berättelse från A till Ö. Han börjar om, fördjupar sig, minnen dyker upp. Han vänder och vrider. Möjligen blir omtagningarna och upprepningarna lite för många, samtidigt som de fyller en funktion i borrandet efter sanningen om hans liv.

Det finns ett ljus i den nya boken även om ingenting är enkelt.

Men genom att ge upp allt, förlora allt, tvingas ner på knä och sedan resa sig upp att gå blir han människa igen. Och genom kärleken förmådde han att ge motbilderna.
Så har han kanske till sist sjungit ner den ensamme och tigande lille pojken i trädet.

Thorbjörn Holmgren

Upp

Och allt skall vara kärlek
 
MÅNADENS BOK APRIL  

En dåre fri

Beate Grimsrud
Albert Bonniers Förlag 2010

En dåre fri handlar om Eli som bor själv i Stockholm och hör röster i sitt huvud. Här finns Espen som alltid gråter, lekkamraten Emil, revoltören Erik och prins Eugen som älskar att shoppa. Romanen spänner över två tidsplan. Ett där Eli försöker överleva en vardag fylld av ångest med hjälp av en kognitiv terapeut. Det andra som beskriver en flickas barndom och senare väg till skrivandet. En tillvaro som pendlar mellan fängelse och frihet. Läsaren får en inträngande bild av psykos och den svenska psykvården inifrån. Sjukdomen gestaltas med en ömsinthet och humor som lyfter fram ”det mänskliga i galenskapen”.

En roman som handlar om ”skörhet och styrka” med ett vackert och ”magiskt lysande” språk.

Beate Grimsrud tilldelades 2011 års romanpris av Sveriges Radio med följande motivering: ”För en skarp och drabbande läsupplevelse vars röster dröjer sig kvar.”

Gullvi Johansson

Upp

En dåre fri
 
MÅNADENS BOK MARS  

En dag

David Nicholls
Printz 2010

Romanen handlar om Emma och Dexter som tillbringar natten mellan universitetet och vuxenlivet i Emmas säng, där de ägnar sig åt att kyssas och prata om framtiden. Dexter är en obekymrad medelklasskille med gott självförtroende. Emma är en arg och klassmedveten världsförbättrare från Yorkshire. Attraktion uppstår trots olikheterna men deras vägar leder åt olika håll efter examen och attraktionen övergår i en vänskapsrelation. Denna blomstrar, tynar bort och återupplivas i takt med att huvudpersonerna förändras och gör sina livsval. I bakgrunden syns ett likaså föränderligt samhälle, där allt ifrån de första mobiltelefonerna till attacken mot World Trade Center passerar förbi.

Författarens okonventionella upplägg lyfter boken över medelmåttan. Varje kapitel utspelas den 15 juli under tjugo år, från 1988 till 2008. Vi får alltså möta Emma och Dexter en dag per år från ungdomstid till medelålders.

En dag är underhållande och känslosam utan att vara sentimental. Romanen har fått lysande recensioner och lovord som: ”underbar och rolig”, ”en modern klassiker”, ”förmodligen den bästa bok jag läst i år” (2010). Författaren hade en bild av boken som ett fotoalbum, som visar vissa specifika tillfällen men som ändå berättar en historia.

Boken ska filmatiseras. Manus har författaren skrivit och regin står Lone Scherfig för. Huvudrollerna spelas av Ann Hathaway och Jim Sturgess. Filmen visas i slutet av sommaren (2011). Skynda dig att läsa romanen innan! Kryp ner med denna värmande bok när marsvinden tjuter runt knuten.

Gullvi Johansson

Upp

En dag
 
MÅNADENS BOK FEBRUARI  

Jävla John

Eva Dozzi
Alfabeta 2008

Under The Beatles första Sverigekonsert 1963 ”träffar” John Lennon (aspackad och nerspydd på toalettgolvet i sitt hotellrum) en svensk musikstudent som extraknäcker som hotellstäderska. Stormande och så småningom ömsesidig förälskelse uppstår. Relationen hålls hemlig, men varar under flera år och har avgörande inverkan inte minst på Lennons musikskapande.

Dea är en fantastisk kärlekshistoria som aldrig blev känd … Fiktiv, javisst, men någonstans gnager ändå tanken: det skulle ju ha kunnat vara så!

Utifrån ett välkänt faktaskelett – den makalösa historien om Beatles segertåg i början av 60-talet – har Eva Dozzi fantiserat ihop en saga som skulle kunna ha ägt rum bortom strålkastarljusen. Skelettet fylls så att säga med fiktivt kött, och berättelsen varar ända fram till och förbi mordet på John Lennon i december 1980.

När jag läser boken kommer jag att tänka på filmen Across the universe (2007), där Julie Taymor bygger en berättelse utifrån ett antal Beatles-sånger, och där låtarna plötsligt får en helt ny innebörd. Dozzi gör det rakt motsatta: ger oss en alternativ, och i sammanhanget högst trovärdig, bakgrund till flera av Lennons låtar. I några fall också ganska uppseendeväckande …

Det är lite Forrest Gump över upplägget; ni vet filmen där Gump i Tom Hanks gestalt dyker upp i periferin av historiskt viktiga händelser, och genom avancerad klippteknik sida vid sida med bland andra John F Kennedy och – inte minst – John Lennon.

Bilden som Dozzi tecknar av John Lennon är långt ifrån den gängse: en gudabenådad popikon och fredspredikant. Här träder han fram som en rädd och olycklig föräldralös liten pojke som gömmer sig bakom en fasad av slagfärdig cynism, som ständigt provocerar och roar med sina bitska kommentarer men som egentligen bara vill slippa ifrån hela popcirkusen. Dessutom med en svartsjuka och ett kontrollbehov som överträffar det mesta, och som proppar sig full med dövande sprit och knark. Dessa karaktärsdrag kan vara svåra för Lennonbeundrare att smälta, hur fiktiva de än må vara. Å andra sidan finns det trovärdighet även i dessa beskrivningar, något som det autentiska Lennoncitat som inleder boken visar:

”The pressures of being a pig were killing me./…/I used to be cruel to my woman, and physically – any woman. I was bitter. I couldn’t express myself so I hit. I fought men and I hit women. That’s why I’m always on about peace, you see./…/ I will have to be a lot older before I can face in public how I treated women as a youngster.”

Det finns andra spår; i Mother (1970) skriker Lennon ut sin saknad efter föräldrarna som försvann tidigt i hans liv, och i låtar som Jealous guy (1971) och Woman (1980) (den senare skriven till Yoko Ono, men Dozzi skulle säkert kunna ge den en helt annan bakgrund …) ber han om ursäkt för sitt tidvis patetiska beteende:

”Woman, I know you understand/The little child inside the man/…/Woman, please let me explain/I never mean(t) to cause you sorrow or pain”.

Jävla John är en berättelse som med sin grundliga research förmedlar en stark känsla av sextiotal och beatlemania. Man behöver sannerligen inte vara Lennon- eller Beatlesfantast för att uppskatta boken, för det är också en intensiv och väl berättad kärlekshistoria. Men visst får den som kan sin Beatles ytterligare en dimension, precis som i fallet med Across the universe.

Stefan Johansson

Upp

Jävla John
 
MÅNADENS BOK JANUARI  

Vindens skugga

Carlos Ruiz Zafon
Norstedts 2005

Jag har läst vindens skugga som talbok. Den är skriven av den spanska författaren Carlos Ruiz Zafon och kan köpas för 40 kr. Ett helt vansinnigt lågt pris för en sådan skatt.

Detta är en bok jag varmt vill rekommendera. I boken får man följa Daniel Sempere som i början av boken är 10 år när hans pappa tar honom med till De bortglömda böckernas gravkammare i Barcelonas gamla stad. Där hittar han romanen Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax. Läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av dess mystiske författare.

Boken har ett intelligent och känsligt språk. Miljöerna skildras så levande att jag kände dofterna från gatornas labyrintliknande myller, människornas andetag, mörkrets krafter, de gamla böckernas mystik och vindens skugga.. Min känsla var att jag var där... i den lilla bokhandeln där gamla böcker trängdes, på gator och torg bland vänliga grannar och obehagliga figurer som man inte vet om man kan lita på, hos den blinda dottern som lockar och skrämmer. När jag hade läst ut boken kändes  det som jag varit ute på en resa och träffat nya spännande människor som jag gärna hade rest och hälsat på igen, vardagen kändes lite tom.

Annika Falk

Upp

Vindens skugga
 
MÅNADENS BOK DECEMBER  

Skönhetsskolan i Kabul

Deborah Rodriguez
Norstedts 2008

Skönhetsskolan i Kabul är en annorlunda historia om Afghanistan. Författaren Deborah Rodriquez funderar över vad hon, som amerikansk hårfrisörska, kan göra för att bidra till Afghanistans återuppbyggnad. Hon reser till Kabul med en hjälporganisation strax efter talibanernas fall 2001 och förälskar sej i landet och dess kultur.

Deborah Rodriguez vill hjälpa Kabuls kvinnor att leva ett självständigare liv och föra vidare sin stolta tradition som afghanska skönhetsexperter. Med hjälp av sponsring lyckas författaren starta en skönhetsskola, dit kvinnor kunde komma för att få utbildning och en känsla av gemenskap. Dessutom skulle de få möjlighet till en egen inkomst – utanför mannens kontroll.

Skönhetsskolan i Kabul är en varm och berörande historia som kretsar kring kvinnor och kvinnoöden. Där finns en stor tragik men också mycket humor och styrka. En bok att kura i soffan med och med pappersnäsdukar inom räckhåll.

Boken kom ut 2008. Afghanistan med sina långa och segdragna krig är ständigt närvarande och på agendan. Just nu är fokus på soldatnärvaron och deras insatsstyrkor. Desto viktigare är det då att få ta del av positiva och enskilda insatser.

Gullvi Johansson

Upp

Skönhetsskolan i Kabul
 
MÅNADENS BOK OKTOBER  

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Jonas Jonasson
Piratförlaget 2009

Allan ska fylla hundra. På äldreboendet förbereds firandet. Kommunalråd och lokaltidning är inbjudna. Detta ogillas av jubilaren som resolut kliver ut genom fönstret.

Boken handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyvunna vänner men är också en resa genom 1900-talet där Allan visar sig ha haft stor inverkan på historien. Han har mött storheter som president Truman, Churchill och Mao med hustru. Därtill har han vandrat över Himalaya och varit med om att utveckla atombomben.

Jonas Jonassons bok får mig att tänka på Frans G Bengtssons och Fritjof Nilsson Piratens böcker. Helt osannolika men roliga.

Läs och vädra lungorna samtidigt!

Anki Ramnelid

Upp

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
 
MÅNADENS BOK SEPTEMBER  

Just Kids

Patti Smith
Brombergs 2010

Just kids av Patti Smith är en fantastisk självbiografi från ett New York i slutet av 60-talet och början av 70-talet: en ömsint och oskuldsfull kärlekshistoria mot fonden av en exploderande  konst- och musikscen. Tillsamman med den lika unge Robert Mapplethorpe genomforskade hon New York, kärleken och konsten i ett kreativt kaos.

Alla tycktes vara där, bodde på mytomspunna Chelsea hotel och korsade varandras vägar. Många dog unga, droger flödade, myter föddes. Patti Smith var där och erövrade i en värld huvudsakligen befolkad av män en egen scen, ett eget uttryck som rockmusiker, poet och konstnär. Hon har fortsatt leva och skapa, i somras framträdde hon bl.a. på Peace and love-festivalen i Borlänge.

Boken vibrerar av närvaro och samtidskänsla och jag sträckläser de drygt 350 sidorna samtidigt som jag gör ett soundtrack på Spotify och letar foton jag ännu inte sett av provokative Robert Mapplethorpe.  

Samtidigt är boken en tidlös berättelse om vad det innebär att vara en skapande människa, att vara hängiven och utgivande.

När Patti i telefon får beskedet om att Robert är död, 43 år ung, hör hon i bakgrunden ljudet från TV:n, en aria från operan Tosca: ”Jag har levt för konsten, jag har levt för kärleken” .

Det kan vara ett motto på boken som jag ger fem blå strålande stjärnor.

Thorbjörn Holmgren

Upp

Just kids
 
MÅNADENS BOK JULI  

Fågelsång – 150 svenska fåglar och deras läten

Jan Pedersen och Lars Svensson
Bild Jony Eriksson, Jari Peltomäki och Markus Varesuvo
Max Ström 2009

I denna sjungande fågelbok skildras våra mest kända fåglar genom både bild, text och ljud. Med i boken finns en ljudmodul – så samtidigt som du läser om en fågel kan du höra den. Varje fågel finns dessutom både fotograferad och tecknad. 150 arter presenteras med enastående vackra bilder och informativ text. Vill jag också höra t ex bofinkens drillande sång knappar jag in det nummer bofinken fått i en ljudspelare som sitter monterad på sidan av boken.

Det här är ingen bok för den redan insatte fågelskådaren. Den passar däremot utmärkt för nybörjaren eller entusiaster i yngre åldrar.

Några röster om boken:

”Perfekt för den som inte har möjlighet att ta sig ut i naturen. Att läsa den här boken är som att vara ute i naturen. En jättetrevlig bok för alla åldrar”.

Tänk bara att få höra ljuvlig fågelsång mitt i mörka vintertiden. Rekommenderas som en bok till hela familjen - eller varför inte som presentbok. Kostar ca 300 kr i nätbokhandeln.

Skön sommar önskar blioteket.

Gullvi Johansson

Upp

Fågelsång
 
MÅNADENS BOK JUNI  

Sightseeing

Rattawut Lapcharoensap
Norstedts 2006

Novellsamlingen Sightseeing ger inblickar i thailändskt vardagsliv som få turister kommer i närheten av. Författaren – nu 30 år – är född och återflyttad till USA, men uppvuxen i Bangkok.

De sju novellerna i hans bok utspelar sig nära samhällets botten, i Bangkoks förorter eller på landsbygden. Huvudpersoner är oftast pojkar eller unga män, deras förundran och vilsenhet inför omgivningen och vuxenvärlden. Mödrarna är mer närvarande i deras liv än fäderna.

I titelnovellen Sightseeing tar en mor och son tåget söderut. Modern som är på väg att bli blind, vill se allt vackert som alla talar om. Det är en rörande historia om försoning och avsked. Annars är miljöerna det enkla Thailand, ruffiga bostadsområden i städerna eller små hus på landet med kacklande hönor och brinnande lyktor i den tropiska natten.

Klyftan mellan öst och väst blir tydlig. En thailändsk mamma säger till sin son,   som kärat ner sig i en västerländsk flicka: ”Mus och elefanter. Det är det enda dom där människorna är ute efter. Här erbjuder man dom historia, tempel, pagoder, traditionella danser och kooperativa sidenväverier, men det enda dom egentligen vill göra är att rida på åbäkiga grå djur …, dregla över flickor och dessemellan ligga utslagna på stranden och få hudcancer.

Sightseeing är en samling noveller, som med osviklig iakttagelseförmåga och humor skildrar ett annat Thailand än det vi känner igen från turistbroschyrernas paradisbilder. Skönlitteraturen öppnar ofta hemliga vägar till ett lands inre liv som turisthandböckerna aldrig upptäcker.

Berättelserna rekommenderas till läsning inför resan i verklighet eller fantasi.

Gullvi Johansson

Upp

Sightseeing
 
MÅNADENS BOK APRIL–MAJ  

Håpas du trifs bra i fengelset

Susanna Alakoski
Albert Bonniers förlag 2009

I skolan ritar flickan en teckning till morbror Sami. En spännande, rolig, men också missbrukande och kriminell morbror.

Susanna Alakoski har skrivit en roman om att vara anhörig. Starkt berörande och initierad.

Två syskon har växt upp i en missbrukande familj. Nu är de i 40-årsåldern. Systern Anni jobbar inom socialsvängen. Har man, dotter, bra arbetskamrater, vänner och gillar att träna på friskis och svettis. Brodern Sami lever ett liv i missbruk, med trasiga relationer och alltmer sliten kropp. Deras liv är ändå så sammanflätade.

Alakoski beskriver en dysfunktionell familj, hur en sådan uppväxt kan fortsätta att påverka även den som ”klarat sig”. Alla högtider, födelsedagar, då det inte finns någon släkt att räkna med. Eller också ska släktingen vara med, och det kan bli ännu värre. Är han påverkad? Hur kommer han att klara det? Alltid han, och hans behov i centrum.

Boken är också en skildring av svensk socialpolitik och olika behandlingsmetoder. Kan inte låta bli att undra hur många av dem som jobbar inom den branschen som har en Sami i släkten.

För att skriva en bra bok krävs dels att man kan skriva, dels att man har något att berätta. Jag har läst många välskrivna böcker om medelklassmänniskor som känner sig frustrerade över vet inte riktigt vad. Det här är något annat.

Alakoski skriver om ett samhälles botten, en utsatthet man kan ana, men många av oss aldrig sett på nära håll.

En viktig bok. Som jag är mycket glad att jag har läst.

Eva Erlandsson

Upp

Håpas du trifs bra i fengelset
 
MÅNADENS BOK MARS  

Världens lyckligaste folk
– en bok om Danmark

Lena Sundström
Leopard 2009
(Augustnominerad som bästa fackbok
)

Jag har alltid varit stolt över att vara halvdansk. Jag minns med pirrande glädje min barndoms somrar hos mormor och morfar på solskensön Bornholm. Jag minns gemytet, generositeten och frispråkigheten.

Min danska bakgrund gjorde mig nyfiken på Lena Sundströms bok om danskarna som ”Världens lyckligaste folk”. Hon är journalist och vistades under tre månader i Köpenhamn. Köpte sig en röd cykel onch åkte runt och pratade med alla om allt. Hon tog sig an uppgiften att gräva fram hur ett litet idylliskt land kunde bli så genomsyrat av rasism. Hon ställer samma frågor om och om igen. Hur kunde Pia Kjaersgaards öppet främlingsfientliga Dansk folkeparti bli så stort? Hur kunde invandrarfrågan bli så stor i Danmark? Lena Sundström pratar med politiker på Christiansborg, genomsnittsdansken på bänken, makthavare inom media, kvinnor i slöja, taxichaufförer, flyktingvänner, rika affärsmän och deras kvinnor m fl. Anmärkningsvärt var att många vanliga danskar skämdes över att vara dansk och ljög om detta när de var utomlands – sa att de var svenskar.

Lena Sundström har en styrka att kunna lägga danska och svenska bilder bredvid varandra, att se både olikheter och likheter. Hon analyserar och frågar sig vilken roll media spelade och vilken roll medborgarna spelade? Du och jag? Författaren skriver på ett lättsamt, rakt och underhållande språk. Men under den glättiga ytan finns ett syfte: låt inte samma sak hända i Sverige!

Tänkvärt nu när vi snart går till val med Sverigedemokraterna i bakhasorna. Min danskhet har blivit lite naggad i kanten. Fortfarande är jag dock halvdansk men också svensk och vill stå för en humanistisk människosyn. Ingenting är självklart, vi måste lyfta fram och erövra synen på människors lika värde och egenvärde om och om igen.

Gullvi Johansson

Upp

Världens lyckligaste folk
 
MÅNADENS BOK FEBRUARI  

Flickvännen

Karolina Ramqvist
Wahlström & Widstrand, 2009

Jag tyckte inte om att läsa den här boken, det var på intet sätt en njutning. Snarare led jag och fann den stundtals obehaglig. Men jag tycker det är en bra bok: den skildrar en verklighet som känns trovärdig och blir en svidande kritik mot konsumtionshysteri och ytlighet.

Huvudpersonen Karin, en ung tjej med medelklassbakgrund, lever ihop med en man som försörjer sig - och henne - på grova brott, hot och våld. Hon tillbringar dagarna i innehållslös väntan på mannen, i det tjusiga hus som han gett henne för pengar som han skaffat genom grova rån eller annan kriminalitet. Hon vet detta, men håller det ifrån sig och skaffar sig istället någon sorts kontroll över sitt liv genom att städa och städa igen och syssla med sig själv för att ”hålla sig i trim”.

Karolina Ramqvist fick förra året tidningen Vi:s litteraturpris med motiveringen: ”Med mördande precision och våldsamt undertryck låter KR det moderna samlivets hotfullhet speglas i villakökens iskallt rostfria ytor”.  Håller med!

Det finns många gangsterskildringar nu – Sopranos, Snabba Cash med flera –  här är boken om gangsterns flickvän. Läsningen väcker många frågor, som t ex: vad har världen gjort Karin så att hon trots goda förutsättningar (såvitt vi som läsare förstår) slänger bort sitt liv?

Hur långt kan människan gå för att tillfredsställa behovet av bekräftelse och kärlek?

Agneta Johansson

Upp

Flickvännen
 
MÅNADENS BOK JANUARI  

I en familj finns inga fiender

Viktoria Myrén
Ordfront, 2009

Viktoria Myrén debuterade 2009 på Ordfronts förlag med ”I en familj finns inga fiender”. Det är en stark bok om ett tabubelagt ämne, en mor som inte orkar med sina barn. Hon lämnar man och barn, inte för alltid men på obestämd tid.

Jag träffade Viktoria första gången våren 2001 på en förberedelsekurs. Vi var båda på väg för att arbeta i Nicaragua som biståndsarbetare. Viktoria är journalist och arbetade med att stärka organisationer i det civila samhället. Viktoria och hennes sambo Melker kom att bli grannar till oss. Våra barn, då 4 och 6 år, uppskattade alltid deras besök. De kom inte bara för att träffa oss vuxna utan blev också våra barns nära vänner. De hade en egen varm relation och blev viktiga för våra barn. Den bakgrunden känns trygg att ha med sig när jag läser om Marie – huvudpersonen i boken – och hennes flykt från barnskrik och trotsålder. Jag slapp känslan av att ana mig till något självbiografiskt.

Samtidigt kan jag genom hela boken inte släppa tanken på varifrån Viktoria fått alla jobbiga känslor. Den ovanliga röda tråden, att inte orka med sina barn, gör boken unik. Eftersom det inte är ett ämne man talar om med andra föräldrar varken i väntrummet till BVC eller i något annat sammanhang, så måste man få undra varifrån berättelserna kommer.

Viktorias språk är spännande, kort och rappt, många gånger kan man i början av en mening inte ana vart den skall ta vägen. Plötsligt, på bara några stavelser, tar det en ny riktning. Boken är skriven i jagform, där jag är Marie som har rest bort en sommar till ett hus på landet. ”Jag tänkte att om jag inte åker nu går jag sönder. Jag tänkte att om jag åker nu kommer jag inte tillbaka. Och sedan åkte jag.”

Marie har två barn, Alma är storasyster till Leo. Alma är uttrycksfull och slåss, hon är ett barn men också en människa med förmåga att manipulera Marie. ”Det är hennes fel. Det är mitt fel. Det är aldrig ett barns fel. Jag måste få in det i mitt huvud – att vi står på samma sida, hon och jag. Det finns inga fiender i en familj.” Det är enda gången som titelns tanke återfinns i boken.

I en familj finns inga fiender handlar om många fler relationer än den till barnen. Marie hinner under sommaren på flykt från familjen reflektera över relationen till sin man, barnens pappa. Maries mamma dyker upp i huset på landet och det finns mycket i relationen mellan mor och dotter att beskriva, vinkla och vrida. Det dyker också upp en helt okänd kvinna som finns till för Marie men som kräver mer kärlek och lojalitet än vad Marie först är beredd att ge.

Boken tar läsaren med på djupet i sina egna känslor och tankar. På så sätt är det en jobbig bok att läsa, man berörs, det går inte att ställa sig på sidan om och inte vara med. Men även om handlingen bara innebär att – utsliten mor lämnar familjen i bil, kommer till ett hus för att vara för sig själv och vila, men tvingas under flera veckor att dela huset med Jennie, den okända unga kvinnan och Maries mor som kommer på besök – så finns det så mycket av utmanande tankar att det känns aldrig segt att läsa sig igenom de 250 sidorna. Gör det!

Tomas Rydsmo

Upp

I en familj finns inga fiender
 
MÅNADENS BOK DECEMBER  

Man utan minne

Nicole Krauss
Brombergs förlag 2009

Efter att ha läst den amerikanska författaren Nicole Krauss (född 1974 i New York) rika och originella roman Kärlekens historia var det med stora förväntningar jag började läsa Man utan minne, hennes första roman. 
   Åter: ett vackert språk och ett spännande ämne. 
Det är en stark upptakt. Tusen män befinner sig i öknen 160 km till Las Vegas. Året är 1957 och vi får vara med om en provsprängning, en bomb tio gånger så stor som den i Nagasaki i  Japan 1945.  Männens skelett ser ut som en diabildsvisning i öknen. Det går inte att andas.
   En av dessa män kommer senare att spela en viktig roll i berättelsen.
   En dag 1980 hittas bokens huvudperson, Samson Greene, irrande omkring ute i Nevadaöknen. Han är 38 år gammal men vet inte hur han kommit dit, vad han gör där. Han har förlorat minnet efter en hjärnoperation, där man tagit bort en (godartad) tumör. När han vaknar upp minns han ingenting som hänt honom efter 12 års ålder.
   Han känner inte igen sin fru, Anna, som han varit gift med i tio år. Inte heller känner han igen sina kolleger på sin arbetsplats, ett universitet där han undervisat i många år. Han vet inte att hans mor dött för fem år sedan i cancer.
   Tjugosex år av hans liv är bara bortblåsta.
   Så småningom får han en inbjudan från en forskare, Ray, som experimenterar med att överföra minne i ett märkligt laboratorium långt ute i öknen. Samson beslutar sig för att åka dit för att om möjligt få sitt minne tillbaka.
   Den starkaste och mest berörande delen är nog den som handlar om Samson och Anna.
   – Han kommer antagligen inte att komma ihåg vem ni är, säger en doktor till Anna inför operationen. Vad gör förlusten av minnet med en och med ens närmaste? Vem är vi utan våra minnen?
   Det är, liksom ”Kärlekens historia”, en vemodig berättelse om förlust, sorg och saknad.  Det är en fascinerande historia som berättas men det är som om berättelsen efter hand planar ut. Det känns som om det är lite för mycket av konstruktion och som om det saknas ett slut som binder samman boken. Boken är trots det klart läsvärd även om den inte riktigt når upp till ”Kärlekens historia”.

Torbjörn Holmgren

Upp

Man utan minne
 
MÅNADENS BOK NOVEMBER  

Släpp ingen levande förbi

Peter Handberg
Natur och kultur 2009

Stasiland

Anna Funder
Forum 2005

Torsdagen den 9 november 1989 föll Berlinmuren. Det har med åren blivit en händelse större än det rent fysiska faktumet; en bild av kollapsen för ett helt politiskt system, sammanbrottet för en av världens två supermakter.
   Naturligtvis föll inte hela muren just den dagen. Men järnridån rämnade, de människor som varit instängda bakom den i decennier kunde plötsligt börja ta sig över till väst.
   För unga idag ter sig förmodligen muren som en besynnerlig historisk parentes, men för oss som föddes medan den stod där var den en del av vardagen, om än långt borta. Kanske är det detta faktum som gör den så fascinerande: att en orimlighet kan upplevas så rimlig.
   Och rimlig ansågs den verkligen under det kalla kriget, högt upp i maktsfärerna. Hör bara USA:s president John F Kennedys ord:"Det är ingen vacker sak, men fan så mycket bättre än ett kärnvapenkrig".
   En antifascistisk skyddsvall hette det i den paranoida DDR-terminologin, ett skydd mot hotet utifrån, när dess egentliga syfte var att stänga inne den egna befolkningen.
   Sommaren 1986 passerade jag själv Berlinmuren som 21-åring med Interrailkortet på fickan. Det var ett hastigt besök i det grå Östeuropa, där ett av de bestående minnena är den totala frånvaron av gatureklam. Att närma sig muren kittlade och förskräckte, men då var det omöjligt att tänka sig ett Berlin eller Europa utan denna mur. Den hade vuxit fast i det kollektiva medvetandet.
   Muren fanns inte bara i Berlin utan längs hela gränsen mellan Öst- och Västeruropa, men med Västberlin utkastat mitt i ett hav av Öst blev muren givetvis mest påtaglig där.
   Berättelserna från detta delade Berlin (och Tyskland, och Europa) är många. Människor dog när de försökte ta sig förbi muren och dess minerade dödsremsa. Några lyckades ta sig över med diverse fantasifulla metoder, andra överlevde flyktförsök men straffades hårt. Åter andra försökte förlika sig med muren och inrätta livet därefter, och en del blev agenter för dess upprätthållande.
   Peter Handberg har grävt fram och levandegjort en del av dessa livsöden i boken Släpp ingen levande förbi. När människorna stiger emot oss kan vi lättare ta till oss murens innebörd. Det är omöjligt att värja sig för berättelserna om liv som ändas i kulspruteeld och minfält.
   Författaren har själv en historia i Berlin, från tidig barndom på 60-talet då hans far arbetade i Västberlin, till 70- och 80-talen då han bodde där under flera år. Hans personliga berättelse återkommer och ger boken en ytterligare dimension – möjligen med reservation för att vissa delar känns tämligen sega. Som dokument över Berlinmuren är det dock lysande.
   Anna Funder, australisk journalist, har skrivit en liknande bok med personlig koppling: Stasiland. Hon har dock fokus på en annan bisarr företeelse med orwellsk titulering: Ministeriet för statssäkerhet, mer bekant som Stasi.
   Den fruktade underrättelsetjänsten kartlade under DDR:s 40-åriga existens med häpnadsväckande noggranhet snart sagt varje medborgare i landet. Antalet agenter, angivare och informella rapportörer var så stort att det gick en Stasimedarbetare på knappt tio medborgare!
   Lika omsorgsfullt ödelade Stasi misshagliga personers liv med klinisk precision. Och då handlade det inte bara om politiskt aktiva dissidenter som faktiskt hade en omstörtande agenda, utan även om barn som utan särskilt välgrundad övertygelse åt något håll revolterade mot vuxenvärlden.
   Mötena med alla dessa människor fångade i ett totalitärt system, är god och viktig läsning denna tyska höst 2009.
    Och inte minst spännande. Som Peter Handberg själv sade på bokmässan, apropå sin egen eventuella medverkan i den strida deckarfloden:
   – Det är märkligt om man skulle hitta på en massa blodiga mordfall, men hålla tyst om de verkliga. Det är inget jag vill bidra till.

Stefan Johansson

Upp

Släpp ingen levande förbi

Stasiland

 
MÅNADENS BOK OKTOBER  

Det bästa som kan hända
– 70 poeter om livet

Diktantologi
Brombergs 2008

En bok för dig som tycker om att läsa dikter. Men också en bok för dig som inte brukar läsa dikter. Ett smakprov för finsmakaren men inte minst för nybörjaren. Du får göra och uppleva en omväxlande och intressant resa i poesins värld.
   I boken finns poeter som Kristina Lugn, Thomas Tidholm och Lukas Moodyson samt ett antal nya aldrig tidigare publicerade diktare. Alla delar de med sig av sina tankar om livet. Som t ex några rader av Johan Nordgren:

köp en cykel
besök din
gamla farmor,
undvik kontaktannonser

skriv en bok,
säg upp dig
från jobbet,
det är det bästa som kan hända

I boken finns fyra poeter med som gästat Ljungskile folkhögskola på Bokens Dag: Johannes Anyuru, Lina Ekdahl, Åsa Ericsdotter och Bob Hansson. Vi minns dessa dagar som högtidsstunder – att får höra dikterna live av författarna själva. De inspirerade många av våra ungdomar att kanske fatta pennan och skriva några rader om sitt liv.
   Även denna höst äger Bokens Dag traditionellt rum i Grundtvigsalen på vår skola. Närmare bestämt måndag den 19:e oktober under förmiddagen. Då är du varmt välkommen att lyssna till de unga estradpoeterna Olivia Bergdahl från Göteborg och Kristiina Ehin från Estland. Dessutom får du åtnjuta föreställningen ”Som en tiger bland likadana randiga” med elever från drama- och musikutbildningarna under ledning av Jaap Knevel och Daniel Berg.

Gullvi Johansson

Upp

Det bästa som kan hända
 
MÅNADENS BOK SEPTEMBER  
Inte längre nunna

Helene Hägglund
Cordia 2009

Vad driver en ung, utåtriktad, sprallig tjej att bli nunna och gå i kloster? Varför och hur bryter man upp från klosterlivet efter 12 år?
   Dessa frågor får du svar på om du läser boken Inte längre nunna.
   Titeln lockade mig till läsning. Jag blev nyfiken på att få en inblick i klosterlivet sett ur ett inifrånperspektiv, men också att få ta del av det psykologiska skeendet inuti en person som väljer att bli nunna.
   Helene, som boken handlar om, växte upp i en skilsmässofamilj med ständiga bråk, gräl och slagsmål. Hon ville fly detta liv och sökte trygghet. Vid 16 års ålder fick Helene chansen att pröva klosterlivet en tid. Abedissan, Moder Benedicta, gjorde ett starkt och outplånligt intryck på henne och Helene stannade och blev kvar i klostret i 12 år. Hon blev priorinnans ”förtrogna”.
   Under läsningens gång undrar man varför Helene under alla dessa år tjänat en Gud, som hon aldrig riktigt kommit underfund med, varför hon under så lång tid uthärdat sin priorinnas nycker och grymheter, men först och främst varför en levnadsglad tonåring så beslutsamt flydde det vanliga livet. Sökte och fann hon tryggheten i det avskärmade klosterlivet?
   Tyvärr blev hon istället varse manipulation, våld och maktövergrepp. Detta får henne till slut att ta det stora steget och lämna livet som nunna.
   Boken är en biografi och i en intervju säger författaren, att ”lämna klostret innebar att hon tvingades bli vuxen, tänka egna tankar och fatta egna beslut”. Genom att skriva boken vill hon visa, att det går att ”bryta sig loss”. Författaren, Helene Hägglund, poängterar att alla kloster inte styrs på samma maktfullkomliga sätt. Du kan läsa mer om författaren i Kyrkans Tidning nr 22, 2009.
   Sammanfattningsvis kan sägas, att Inte länger nunna handlar om en individs kamp för den inre friheten. Boken är väl värd att läsas!

Gullvi Johansson

Upp

Inte längre nunna
 
MÅNADENS BOK MAJ–AUGUSTI  

Upplev Sverige

Mats Ottosson och Åsa Ottosson
Wahlström & Widstrand 2008

Hösten 2008 utkom en bok med ovanstående titel. En tegelsten på runt 500 sidor. Den är den hittills mest omfattande guide om Sverige på svenska som getts ut och beskriver drygt 3 000 sevärdheter över hela landet.
   Bokens första del med sevärdheter i topplisteform kunde ha utgått. I stället kunde man här ha haft ett kapitel om Sverige som land med dess historia, natur, lite statistik, beskrivning av den unika allemansrätten, något om de stora högtiderna och lokala traditioner, svenskens  semesterfirande, solens upp- och nedgång, Sveriges minoritetsfolk mm.
   Kapitlet Tema Sverige innehåller bra sidor som man kan gå tillbaka till och läsa om. Olika typer av natur, fornminnen och byggnader mm som finns i landet beskrivs och ges exempel på.
   Bokens styrka är beskrivningen av sevärdheterna i de olika landskapen. Det finns en topplista på vad man bör se, förslag på vackra vägar och tips på olika sevärdheter för både vuxna och barn. Detta gör att boken är användbar i sökandet av utflyktsmål för hela familjen hela året.
   På den lilla kartan över landskapet är sevärdheterna markerade varför det i texten ibland kan synas överflödigt med de noggranna vägangivelserna som anges speciellt av städer och andra välkända platser som t ex Östersund 130 km V Sollefteå E14/E45/väg 87 och Kiruna 340 km NV Luleå E10.
   Bra är att Stockholm och Göteborg fått egna avsnitt. Men varför har endast Stockholms skärgård fått eget kapitel? Göteborgs är nog lika spännande och är om möjligt mera lättillgänglig.
   En annan stor fördel med boken är de speciella artiklarna om världsarven, temasidorna (t ex Glasriket, Inlandsbanan, Fårö, Hälsingegårdar) och alla de insprängda artiklarna av olika längd om allt möjligt (t ex U137, Ishotellet i Jukkasjärvi, Halmbocken i Gävle, polkagrisar, Selma Lagerlöf). En del är verkligt roliga och udda. De vackra handritade kartorna och alla bilderna gör det svårt att välja vart turen skall gå.
   Varje landskap avslutas med förslag på boende, matställen, evenemang, upplevelser och gårdsbutiker.
   Som påpekats tidigare är angivelserna av var en ort är belägen ibland onödig. Att ange att Uddevalla ligger 16 km SO Munkedal, Falun 15 km NNV Borlänge och Strömstad 25 km NNV Tanumshede ger ett konstigt intryck. Några gånger förekommer direkt felaktiga avståndsangivelser som t ex att Karesuando ligger 120 km från Kiruna i stället för 180, avstånden Tännäs – Sveg och Funäsdalen – Sveg anges som 100 resp 70 km men skall vara 120 resp 135. För Ankarede anges 125 i stället för 175 km – alltså åtskilliga kilometer fel. I många fall har man valt konstiga utgångspunkter, som t ex att Dalarö ligger 45 km O Södertälje. En och annan gång har tryckfelsnisse varit framme (t ex Väderöarna O Fjällbacka i ställer för V). Men med tanke på mängden fakta är det försvinnande få fel.
   Tänk på att turistinformation är en färskvara så sevärdheter kan försvinna lika hastigt som de dykt upp. Kontakta gärna en turistbyrå på resmålet och få de senaste utgivna broschyrerna och detaljkartorna. Ofta får man på köpet ytterligare förslag på sevärdheter, boende och evenemang.
   Men som en första orientering om vad ett resmål har att erbjuda fyller boken en stor lucka.
   Köp boken och upplev Sverige! Det är en bra bok vid planering av sommarens semesterresor eller för en resa över en helg. Boken är också en bra uppslagsbok om man söker korta populärt skrivna fakta om platser i Sverige.

Sven-Åke Carlsson

Upp

Upplev Sverige
 
MÅNADENS BOK APRIL  

Svart som silver

Bruno K. Öijer
Wahlström & Widstrand 2008

Bruno K. Öijer har en alldeles unik position i samtida svensk litteratur.
   Han har sedan länge en rockstjärnestatus och suget efter att se och höra honom uppträda live  verkar vara lika stort efter varje nyutkommen diktsamling. Han framträder, snart 60 år, för utsålda hus från Luleå till Ystad.  Det är suggestivt, magiskt och knäpptyst i salongen när han under två timmar med en mycket speciell berättarröst stående och utantill framför sina dikter.
   Det har nu gått sju år sedan förra diktsamlingen, ”Dimman av allt” och 38 år sedan debuten, Sång till anarkismen. I en behändig pocketutgåva finns alla hans dikter fram till den senaste
Svart som silver som kom ut förra året.
   Den romantiske poeten. En anarkist i svart kostym och hatt och med ringar av svart silver, som röker en cigarett under stjärnhimlen och

aldrig sätter sig på ett tåg
som inte lyfter från rälsen
och närmar sig himlen.

   Flera av hans dikter har ett barndomsperspektiv: ett försvar för leken och friheten, du förstod tidigt vilka du kunde lita på / vilka som tycker om saker som växer fritt.
   Samhälls- och civilisationskritiken finns kvar som en motståndsficka mot tomhet och kyla i samtiden. Hans drivkrafter är en stark tilltro till ordens och poesins kraft:

Jag drivs av smärta och skönhetslängtan.
Jag drivs av mitt sökande efter orden som
kan uttrycka människans inre hjälplöshet
inför livet och döden

   Landskap fladdrar förbi som i en amerikansk road-movie, fragment av en förlorad kärlek,
gator som inte längre finns.

jag har kastat
och gjort mig av med det mesta
jag behöll inte mycket
jag behöll det som faller
jag behöll en handfull snöflingor
när jag säjer till
faller dom igen
när jag säjer till krossar dom berg

   Många dikter handlar om minne, saknad, sorg men inte alls på ett uppgivet sätt. Det finns mycket tröst och inspiration att hämta hos Öijer. Hans poesi är känslostark, drabbande och fylld av häftiga bilder. Läs honom! Eller om han har vägarna förbi: se och hör honom!

Thorbjörn Holmgren

Upp

Svart som silver
 
MÅNADENS BOK MARS  

Hej då, allihopa

Conny Palmkvist
Forum 2005

En sorts kärlek

Ray Kluun
Wahlström & Widstrand 2007

Mamma, vad gillar du för böcker? frågar min 12-åring. Och jag hör mig svara att jag för närvarande gärna läser sånt jag gråter av.
   Jag har läst två böcker som handlar om när en anhörig dör i cancer. Hej då, allihopa av Conny Palmkvist och En sorts kärlek av Ray Kluun. Båda berättelserna är självupplevda och det är författarnas debutböcker. Ett sätt att bearbeta, gå vidare kanske, men de håller för så mycket mer.
   Jag kanske har lite cancer, säger Connys mamma i Hej då, allihopa. Och så kastas en 30-årig son in i massa praktiska problem, ställningstaganden och relationer till släkt och sjukvård. Det var inte så här han hade tänkt sig sommaren, livet just nu. Men det är precis så det är. En mamma tynar bort. Ett liv sammanfattas. Jag blir berörd och stärkt. Conny Palmqvist delar sin historia utan sentimentalitet. Dör verkligen människor i cancer? frågar han sig, och det är klart att han vet att de gör. Men i frågan tolkar jag också in Är jag vuxen nu? Är livet på riktigt? Är det meningen att jag ska klara mig? Och där tycker jag boken har en sådan styrka. Palmqvist skildrar en generation, en livssituation, där man känslomässigt håller det vuxna livet och ansvaret ifrån sig. Uppvaknandet är bryskt, men faktiskt ganska vackert.
   Ray Kluun är holländare. 2001 miste han sin 36-åriga fru i cancer. De hade då en 3-årig dotter. Vill du gråta så läs En sorts kärlek. Ett storstadspar, med roliga jobb och litet barn, som så obevekligt drabbas. Beskeden, vården, sorgen efter en älskad kropp som bryts ner. Ray Kluun skriver om saknad sex, om ambitionen att dela smärtan och all sin otillräcklighet, om små halmstrån av framtidshopp och om den sista tiden när allt är avskalat och frun själv väljer att livet ska avslutas. I Holland är det legalt med dödshjälp och man får här även följa den processen. Ray Kluun är självutlämnande utan att det blir pinsamt. Han är otrogen, men jag förstår honom. En sorts kärlek har blivit en bästsäljare över hela Europa. Jag är inte förvånad.

Eva Erlandsson

Upp

Hej då, allihopa

En sorts kärlek

 
MÅNADENS BOK FEBRUARI  

Lysande utsikter

Charles Dickens (1812 – 1870)

Det doftar verkligen bibliotek om denna roman, 514 sidor tjock och tryckt 1950, skriven redan 1861 av engelskmannen Charles Dickens som räknas till 1800-talets mest populära författare. Boken kom först ut som en följetongsroman - vilket var en vanlig företeelse på den tiden - i tidningen ”All the Year Round”.
   Lysande utsikter är historien om den föräldralöse Philip, Pip kallad, som i självbiografisk stil berättar minnen från barndomen till vuxenlivet. Historien har hämtat drag från författarens eget liv, som så många av hans andra romaner också gjort.
   Romanen tar sin avstamp julen 1812 då Pip är ca sju år gammal. På kyrkogården möter han en förrymd straffånge som hotar att skära halsen av honom om han inte ordnar fram mat och en fil. Historien slutar 28 år senare. Däremellan blir han ”anställd” hos Miss Havisham som sällskap åt henne men också för att han ska möta Estrella, en ung, vacker kvinna med ett hjärta av sten. Han börjar som lärling i smedjan hos den snälle Joe men tycker att yrket är grovt och smutsigt. Hos miss Havisham har han sett en annan värld som lockar mera. En kväll på puben kommer en okänd man som säger sig vara sändebud från en hemlig person som vill ge Pip ”lysande utsikter”. Enda villkoret är att Pip aldrig efterforskar vem denne givare är. Ett annat liv väntar …

Anki Ramnelid

Upp

Charles Dickens
 
MÅNADENS BOK JANUARI  

Glädjerapporten: goda nyheter om vår värld

Bosse Angelöw
Natur & kultur 2008

Bosse Angelöw, docent och socialpsykolog, blev trött på mediernas negativa förmedling av elände och katastrofer. Därför skrev han boken Glädjerapporten. I stället för att fokusera på svårigheter vänder författaren på perspektivet och låter möjligheterna komma i blickpunkten. Att ”upptäcka alla saker som är bra och som blivit bättre” ökar vår framtidstro och vårt engagemang, menar Bosse Angelöw.
   I boken ges exempel på framsteg såväl globalt som ur svenska perspektiv. Vi har blivit friskare och lever längre, allt färre länder använder dödsstraff, fler barn går i skolan och demokratin i världen ökar. Författarens uppfattning är att vi blivit mindre självupptagna och mer generösa samt lämnat en personlig sfär för ett större helhetsintresse.
   Glädjerapporten är något av en uppslagsbok. Man kan söka på t ex bistånd, klimat, politik eller avgaser och få veta senaste utvecklingen inom området. Själv fastnade jag för följande exempel ur boken: världens första koldioxidfria stad, Masdar City, som byggs i Förenade Arabemiraten. Där ska energin tas bara från vind, sol och avfall.
   Problem och orättvisor ska naturligtvis inte sopas under mattan men en ”realistisk optimism” ger kraft och framtidstro enligt författaren Bosse Angelöw. Finns det ett bättre sätt att börja det nya året 2009?

Gullvi Johansson

Upp

Glädjerapporten
 
MÅNADENS BOK DECEMBER  

Människohamn

John Ajvide Lindqvist
Albert Bonniers förlag 2008

Välkommen till Domarö. Det är en plats som du inte kan hitta på sjökorten, såvida du inte tittar riktigt noga. Du måste plocka bort lite andra öar först, skapa tomma ytor av vatten emellan dem. Då hittar du Domarö. Först då upptas den gamla historien igen och en ny kan börja.
   Anders kommer tillbaka till sina hemtrakter på Domarö efter två år i psykisk nedstämdhet. Han kommer tillbaka för att ta reda på vad som egentligen hände med hans dotter Maja den där vinterdagen då hon plötsligt bara försvann. Hon löstes upp i tomma intet utanför fyren på landsmärket Gåvasten. Eller gjorde hon det?
   Anders är alkoholiserad och deprimerad. Han beslutar sig för att hitta Maja och bosätter sig återigen i sitt gamla hus på ön. Så snart börjar väldigt märkliga saker att hända. En rad händelser kommer att sätta Anders liv i skräck. Vem är det som besöker hans drömmar om nätterna? Och vad har hänt med Elin som skönhetsopererar sig för att bli ful?
   Människohamn är ett närgånget porträtt av vad som händer med en man som förlorar sitt barn. Men det är också en berättelse om magins krafter, dem parallella världarna och historiens förbannelse över människorna.
   John Ajvide Lindqist är född 1968 och uppvuxen i Blackeberg i Stockholm. Han har tidigare arbetat som trollkarl men är numera etablerad författare. Hans debutroman Låt den rätte komma in har fått bra recensioner och är även filmatiserad av Tomas Alfredsson.

Erika Sjöö

Upp

Människohamn
 
MÅNADENS BOK NOVEMBER  

Den larmande hopens dal

Erik Andersson
Albert Bonniers förlag

Den nyutexaminerade journalisten Ina Ljung får sitt första vikariat på lokaltidningen Varas Värn. Det är en tidning som bevakar en mycket liten jordlott av västgötabygden Och med 31 lokalkorrespondenter till sitt förfogande går man noggrant tillväga. Varje reporter kan sin orts historia i detalj, från stenåldern och framåt. Ingen berättelse är för liten för att publiceras i denna sällsamma publikation.
   Författaren Erik Andersson, mest känd som översättare av Tolkien, har skrivit en udda men roande och underfundig roman: Den larmande hopens dal.
   I Inas artiklar från hembygdsmöten och intervjuer med bönder, framträder en marginaliserad och bortglömd landsbygd vars invånare tycks ha fått nog av storstans folk och överhet. ”Jag tycker att stockholmarna kan leva på sina förbaskade soltorkade tomater från Portugal…Låt dem försöka ladda ned mjölk från Internet”, uttrycker en av dessa bortglömda varelser sitt hat mot det urbana och moderna livet. ”Yngre stenåldern är inte så passé som dom tror.”
   Inas artiklar förorsakar en störtflod av insändare och den inte ont anande unga reportern är snubblande nära att starta ett inbördeskrig. Allt medan redaktören jublar över uppmärksamheten.
   Erik Andersson är ingen modern deckarförfattare: snarare en lite långsam och filosofisk berättare. Men under ytan ryms en stark humor och stor kunskap om det landskap som händelserna utspelar sig i.
   För den som söker en annorlunda berättare med ett originellt språk är boken ett fynd. Och sällan har en relativt okänd författare som Erik Andersson höjts så till skyarna av landets samlade kritikerkår.

Jan Lindvall

Upp

Den larmande hopens dal
 
MÅNADENS BOK OKTOBER  

Fågelbovägen 32

Sara Kadefors
Piratförlaget 2006

I Sara Kadefors vuxenrmandebut får vi följa läkaren Karin som extraknäcker på en mottagning för papperslösa flyktingar.
   Där träffar hon Katarina från Moldavien. Hon har blivit sjuk efter sitt arbete som städerska hos ett svenskt par som betalar hennes lön svart.
   Karin blir berörd och tar hem henne till sin familj. I ett småborgerligt villaområde bor hon med akademikermaken Jens och barnen Julia och Albin. Katerina blir sedan familjens hushållerska: städar, tvättar, lagar mat och hämtar barnen.
   Det leder till komplikationer både inom familjen och mellan Karin och Katerina.
   Det är en bok om kulturskillnader, medelålders kris, avundsjuka och framförallt en bok som belyser ett moraliskt dilemma. Vilken skuld har vi i väst gentemot de som har det sämre i öst? Kan vi göra något för att göra skillnad eller inte?
   Och om du hjälper någon: gör du det för din egen skull eller för ett annat syfte?
   Sara Kadefors diskuterar fenomenet med svart arbetskraft ur flera perspektiv. Den svartarbetandes situation innebär att de blir kvar i ett vakuum som papperslös flykting.
   Trots jobb i det nya landet så räknas man fortfarande inte in i medborgargemenskapen. Den gemenskap som medför att ha del av välfärdssystemet i form av försäkringar och pensionen. Den enda tröst man har är egentligen att man vet att man garanteras osäkerhet.
   Huvudpersonen Karins dåliga samvete får visa arbetsgivarens perspektiv. Hon tänker det är fult att ha en som städar ens egen skit hemma vid köksbordet. Så gör man inte i Sverige.
   Det är kvarlevor av ett klassamhälle som vi inte vill ha. Hon tror att hon ska hjälpa Katerina och att hon ska få det annorlunda hos henne. Men gräset är inte grönare på andra sidan.
   Istället får Karin ”skämmas” och försöka dölja att hon använder sig av svart arbetskraft hemma hos sig. Samtidigt är situationen en aning besynnerlig. Karin försöker ju rädda en annan kvinnas liv, men detta kan ju uppfattas av omgivningen som om hon utnyttjar henne för sin egen skull. Och när det kommer till kritan, vem är det som behöver vem?
   Fågelbovägen 32 beskriver en uppgiven, krass och cynisk värld. Men här och var finns också en del vardagskomik och värme i skildringen inte minst av familjelivet i villaområdet. Det känns väldigt uppriktigt, tänkvärt och bitvis träffsäkert. Alla borde läsa den här boken!

Thomas Andersson

Upp

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors – månadens bok oktober 2008
 
MÅNADENS BOK SEPTEMBER  

Att tro på Mister Pip

Lloyd Jones
Översättning: Olov Hyllienmark
Wahlström & Widstrand 2008

ön Bougainville utanför Nya Guinea rasar inbördeskrig mellan självständighetskämpande rebeller och regeringsmaktens trupper, rödskinnen. Året är 1991 och under en 10-årsperiod fick 15 000 människor sätta livet till – ett Rwanda i Stilla havet.
   Vi får följa händelserna på ön genom Matildas ögon. Hon är 13 år då blockaden av ön inleds. De allra flesta utbildade arbetskunniga har flytt. Matildas far är en av dem. Nu lever Matilda tillsammans med sin mor, den djupt religiösa Dolores. Kvar på ön finns en vit man, Mr Watts, som inte ville överge sitt hem och sin svarta hustru. Han har en stor tro på litteraturens makt, den kan civilisera och göra människan fri. Därför åtar han sig att bli lärare för de barn som finns kvar på ön.
   Mr Watts undervisning består av högläsning ur Charles Dickens bok Lysande utsikter. Barnen blir hänförda. Matilda drömmer om Pip, bokens huvudperson, hon skriver hans namn i sanden och gör ett slags altare av snäckor runt om. Detta visar sig vara ödesdigert. Soldaterna kommer till ön och kräver att få veta namnen på alla invånare, i synnerhet de manliga. De misstänker rebeller bland dem. Vem är då denne Pip, som står skriven i sanden? Mr Watts försöker förklara att det är en romangestalt. Matilda får i uppdrag att hämta boken i skolsalen, men den är borta. Vad händer då och sedan?
   Läs denna bok som jag varmt rekommenderar! Den är gripande och poetiskt skriven, både vacker och grym till sitt innehåll. Att tro på Mister Pip är en roman om litteraturens makt och förhållande till verkligheten.
   Författaren är född 1955. Förutom att skriva romaner har han verkat som journalist och föreläsare i Nya Zeeland och USA. Flera av hans böcker har prisbelönats. För mig var han en ny bekantskap. Med sin nya roman om Mr Pip tävlar han om årets prestigefyllda Bookerpris.

Gullvi Johansson

Upp

Att tro på mister Pip – månadens bok september 2008
 
MÅNADENS BOK JULI  

Lunar Park

Brett Easton Ellis
Översättning: David Nessle
Norstedts 2006

Lunar Park är ett exempel på en av de senaste stilgreppen inom skönlitteraturen. Romangenren rubbas genom att upphäva gränserna för vad som är uppdiktat och vad som är verklighet genom att författaren låter sig själv vara huvudperson i berättelsen.
   Författararen Brett Easton Ellis har skaffat familj och ska försöka leva ett svenssonliv i en villaförort i Los Angeles. Hans karriär står i still, han närmar sig 40, hustrun Jayne, en känd skådespelerska i Hollywood, klagar på hans frånvaro som förälder, filmbolag jagar honom för manus, och han har en affär med en av sina elever i litteraturvetenskapen i samhällets universitet.
   Flera mord inträffar i närområdet inspirerade av mördaren i en av av Ellis böcker, American Psycho. Styvdottern Sarah påstår att hon träffat en man som säger sig vara hennes farfar, det vill säga Ellis fader. Det verkar osannolikt, för fadern har varit död i flera år. Vad är det som pågår egentligen?
   Ellis skildrar en vilsen barn- och ungdomsvärld som tidigt tvingas in i vuxenvärlden med utmanande kläder och våldsamheter, och han visar upp en abdikerande vuxenvärld, som vägrar ta ansvar och aldrig vill växa upp. Den vill bara fortsätta gå på college, röka på, ha sex med så många det bara går och festa och inte tänka på morgondagen.
   Flera intressanta frågor lämnar Ellis ut om sig själv i boken: Varför behövde jag det där kändisskapet? Vad har det gjort med mig? Men också ifrågasättande kring hans tidiga verk. Det som en gång gjorde honom känd som nu har givit honom bekymmer: boken American Psycho och den uppdiktade mördaren Patrick Bateman. Hur gör man något skrivet oskrivet? Hur dödar man en fiktiv karaktär som börjat leva sitt eget liv?
   Lunar Park är på många sätt en bok som Ellis skrivit tillägnad sina beundrare. Boken skulle nämligen kunna ses som en kompensation för besvikna fans för att Ellis aldrig skrev en uppföljare till American Psycho. Men boken kan locka nya läsare tror jag genom Ellis breda register som tar form i den här boken: thrillerprosa, memoarer, skräck och psykologiskt drama. Det är vulgärt, brutalt, äckligt och rått och mitt i allt smuts, cynism och dårskap och mörker finns det ändå eftertanke och ett och annat som säger något om vår sam och framtid. Och det är Brett Easton Ellis vassaste vapen som författare.

Thomas Andersson

Upp

Lunar Park
 
MÅNADENS BOK JUNI  

Jag går bara ut en stund

Isobel Hadley-Kamptz
Albert Bonniers Förlag 2007

Isobel Hadley-Kamptz skriver utifrån sitt jag om ett fiktionaliserat liv med fokus på en kvinna som har blivit av med två barn innan de ens var födda. Det handlar om saknaden och desperationen över att inte kunna få barn och ältandet över skulden att ha dödat ett barn. Isobel och hennes man Erik tror att deras förhållande skulle bli bättre om de bara fick ett barn tillsammans. Sorgen vilar mellan dem och det de inte har tillsammans blir istället allt de delar. Det kväver henne trots att det elvaåriga äktenskapet med Erik är det bästa hon har. Desperat söker sig Isobel till andra yngre män för att döva sin kropp och sitt hjärta.
   Romanen är uppbyggd genom korta kapitel som hoppar tidsmässigt. Ärligt. Självutlämnande. Sårbart. Sensuellt. Ingenting beskrivs onödigt mycket. Det är som om texten är skriven för författaren själv. Jag får det bekräftat genom Isobels egna ord: ”Men om man verkligen konkret fiktionaliserar sitt liv då? Om liv och konst (och det säger jag mest för att snofsa till den här nödtorftigt maskerade dagbokstexten) verkligen går ihop, om livets händelser inte bara är bloggstoff utan romanstoff, varje dag och inte minst varje natt!”
   Jag vill varna gravida kvinnor att läsa boken. Bitterheten över att inte önska de som ska bli föräldrar välgång är påtaglig. Texten tar död på den underbara känslan av att vara gravid och ersätter den med oro. Jag tror att de som har varit i samma situation kan finna stöd i den. Den beskriver en beundransvärd kamp, att orka fortsätta försöka och försöka. Samtidigt finns skildringen av komplicerade relationer och kärleksäventyr som jag tror kan locka fler läsare. Känslosam, ocensurerad och bitter. Det är ord som får beskriva Jag går bara ut en stund.

Camilla Käck

Upp

Jag går bara ut en stund
 
MÅNADENS BOK MAJ  

Den muslimske Jesus

Tarif Khalidi
Allhambra 2002

De som vill förstå islam och se likheterna mellan två av världens största religioner borde läsa den här boken. Det är en ovärderlig samling texter, 300 berättelser för att vara mer exakt. Sammanfattad och ofta förklarad av professor Tarif Khalidi, som lär ut arabisk och islamisk historia vid Beiruts Amerikanska Universitet. Texterna är ordnade kronologiskt, så man ser en utveckling i muslimernas syn på Jesus; både i Koranen och i andra andliga texter och lösa berättelser.
   Upplägget kan ibland kännas tråkigt och monotont, visst, men det kompenseras av den mängd kunskap man får in. Detta är en högst aktuell bok, med tanke på hur den religiösa situationen ser ut i världen. Jag rekommenderar den här boken till alla som vill förstå sin nästa.

Jesus sade: "Den  som eftersträvar världsliga ting är som en man som dricker havsvatten; ju mer han dricker desto törstigare blir han tills det dödar honom" 
– Abu Bakr ibn Abi al-Dunya, 800-talet e.K r.

Skoob Salihi

Upp

Den muslimske Jesus
 
MÅNADENS BOK APRIL  

REA. Dikter 2003–2007

Ebba Ewaldh
Författares Bokmaskin/eget förlag

Jag slukar kaos och helvete i ett muller av förvirring
   Ett mönster som aldrig verkar ta slut.

Piller, blackouter, rakblad, outhärdlig smärta.
   Det är med en smärta i magen jag läser Ebbas dikter och får ta del av brottstycken ur hennes liv, det är svårt att förstå att hon är så ung, 17 år.  Det är mycket starkt och mycket berörande om det svåra. Och det är mycket självutlämnande.
   Hos Ebba finns inga änglar, ingen ”blodets makt”, inget glitter.
   Det känns inte alls romantiserat som det bitvis gör i Berny Pålssons ”Vingklippt ängel” (2004) och som gjorde att hon blev något slags ikon för många unga tjejer som såg ut som hon, skar sig som hon, tog samma piller som hon.
   Det är mycket kropp också i Ebbas dikter, mycket handlar om det fysiska: det egna måendet, ett pumpande hjärta, blåmärken, ätstörningar. Självdestruktivitet och kaos, men också massor med energi, ordglädje, formuleringslust och språkreativitet.
   Hon hittar starka och egna uttryck för vrede och vanmakt.
Och hon har en rakhet, en skoningslöshet, inte minst mot sig själv men också mot dom som svikit, inte funnits där när dom behövdes.
   Då och då skymtar också en tid innan:

Som femåring var man glad och
kär i delfiner, actionmanfigurer
      och mylittleponnys
   Jag lekte med dom tills jag
blev sedd som en vuxen, jag var
   tio och allt började visa sig.

Diktsamlingen består av två delar, Ångest (största delen) och Kärlek.
   Nästan alla dikterna kretsar kring det egna jaget, men i flera finns också ett ”du”, en stark kärlekslängtan och en ömhetstörst med många förhinder.
   Ebba kommenterar hela tiden, reflekterar, försöker tolka/förstå. Det finns ibland en distans och en humor som kan kännas befriande mitt i allt det svarta:

/………………………/
det här är mitt sista skri,
det är mellandagsrea igen

så ta för er gott folk
nu säljer jag min själ

Köp gärna Ebbas dikter, dom är värda att läsas av många, till fullpris.

Thorbjörn Holmgren

PS. Ebba är 17 år och kommer ursprungligen från Partille men studerar nu på Livskursen, Ljungskile folkhögskola. Hon har skrivit dikter mer eller mindre i hela sitt liv och gav ut REA 2007. Ebbas kan nås på 0768-72 54 43
eller
   Diktsamlingen kostar 150 kronor. DS.

Upp

Rea
 
MÅNADENS BOK MARS  

Kafka på stranden

Haruki Murakami
Norstedts förlag

Vill du läsa en bok som blandar fantasy, science fiction, saga, skräck och äventyr? Då är denna utvecklingsroman att rekommendera. Det är en skildring av en ung mans planlösa sökande efter meningen med livet.
   Kafka, som är huvudpersonen, försöker fly från sin pappas profetia om att Kafka, likt mytens Oidipus, ska döda sin far och ligga med inte bara sin mor utan även sin syster. På 15-årsdagen stjäl han pappans pengar samt mobiltelefon och ger sig ut för att leta rätt på sin mamma som gav sig av tillsammans med hans äldre syster när Kafka var fyra år.
   Kafka beger sig från Tokyo till Takamatsu där han bosätter sig i ett privat bibliotek, förestått av änkan fröken Saeki och den 30-åriga assistenten Oshima.
   I vart annat kapitel får vi följa Nakata, en äldre man som försvinner från Tokyo vid samma tidpunkt som Kafka. Han kan få makrillar att regna ner från himmelen men framför allt kan han tala med katter. Han beskriver sig som ”lite dum” då han varken kan skriva eller läsa.
   Detta är en mytisk roman som ändå känns fullt logisk. Murakami kan berätta och han berättar bra. Man rör sig i gränslandet mellan dröm och verklighet, mellan nu och då. Det är en labyrint bestående av många pusselbitar.
   Mycket nöje!

Anki Ramnelid

Upp

Kafka på stranden
 
MÅNADENS BOK FEBRUARI  

Fjärilen i min hjärna

Anders Paulrud
Albert Bonniers förlag 2008

I början av januari dog kulturjournalisten och Aftonbladets mångåriga medarbetare, Anders Paulrud. Några veckor senare kom hans sista bok – Fjärilen i min hjärna.
   Omslaget är en röntgenbild av hans egen hjärna. Där hjärnhalvorna går ihop och där den första tumören satt, har det bildats ett mönster som ser ut som en fjäril.
   Boken handlar om en accelererande cancersjukdom; först i huvudet, sedan som fem ilskna tumörer i lungorna. Det borgar för en ganska dyster berättelse och blytung text. Men så är det inte: Anders Paulrud sörjer visserligen sig själv. Han räds döden. Smärtan. Andnöden. Ensamheten om natten. Och långsamt försöker han vänja sig vid tanken att allt en gång skall fortsätta utan honom:
   ”Förresten, det finns inga ord. Ord som ger det mening, döendet menar jag.
   Jag försöker hitta dem i det som är nära: nattygsbordet här intill med blyertspennorna och anteckningsboken, några få böcker. Ett glas saft.”
   Sorgligt, Anders blir bara dryga 50 år, men mitt i alltihop blir boken ändå ett vittnesbörd om att livet har kvalitéer och mening också i sjukdom och död.
   Anders Paulrud skriver med stor ömhet om livets svåraste stund och Fjärilen i min hjärna är något så motsägelsefullt som en varm och livfull bok om döendet.
   Den påminner på många sätt om Harald Wollstads dagboksanteckningar i boken Sjukjournal. Wollstad var rektor på Ljungskile folkhögskola. Tidigt fick han cancer och som en av de första, skrev han ned sjukdomsförloppet. Sjukjournal har lästs av tusentals och varit en tröst för många. Anders Paulruds bok kommer säkert att få samma betydelse.

Jan Lindvall

Upp

Månadens bok februari 2008: Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud
 
MÅNADENS BOK JANUARI  

Sex grader – vår framtid på en varmare jord

Mark Lynas
Ordfront förlag 2007

Den som sett eller läst nyheter under hösten har inte kunnat undgå att klimatfrågan kommit i fokus. Samtidigt fortsätter vi själva i samma banor som tidigare. Bilarna blir fler, lastbilstransporterna ökar och Thailand är ett allt populärare semestermål. Så hur allvarlig är egentligen situationen?
   Den engelske journalisten Mark Lynas har gått igenom all tillgänglig forskning inom klimatområdet och gjort en sammanfattning i boken ”Sex grader”. ”. Där visar han med skoningslös klarhet vad som händer på Jorden om medeltemperaturen successivt stiger med alltifrån en upp till sex grader.
    I de värsta scenarierna kommer betydande delar av världens jordbruksmark att, inom mindre än ett sekel, ha förstörts genom torka eller ösregn och många miljoner människor tvingats fly från sina hem. Våra kuststäder har ödelagts på grund av stigande havsnivåer och ytterligare många miljoner människor har tvingats dra sig inåt land. I detta läge har även stora delar av världens djur- och växtarter utrotats.
    Vid mellan två och tre graders temperaturhöjning finns en kritisk gräns. Konsekvensen blir en självdrivande process som vi inte längre kan stoppa. Till exempel har Amazonasområdet då blivit så torrt att regnskogen brinner upp, med enorma utsläpp av växthusgaser som följd. Utvecklingen mot ett allt varmare klimat fortsätter utan kontroll.
   Finns det något hopp? Ja, om vi handlar snabbt! Slutkapitlet i boken tar upp vad som måste göras. Ett antal konkreta förslag som var och en av oss kan ta till sig. En följdfråga kommer vi inte heller ifrån: Är vår livsstil värd vilket pris som helst?

Lars-Olof Ramnelid

Upp

Sex grader av Mark Lynas
 
MÅNADENS BOK DECEMBER  

Kristendom för ateister

Olle Carlsson
Viva förlag 2007

I samband med årets bokmässa utkom Kristendom för ateister av Olle Carlsson . Den klättrade snabbt upp på försäljningslistorna för facklitteratur och blev ganska omtalad i media. Jag blev nyfiken, läste boken och fick även möta författaren. Det här är min bild.
   Olle Carlsson är en svenskkyrklig präst som i början av 90-talet befann sig i en personlig kris. Han var alkoholberoende, ett tredje äktenskap höll på att haverera, ekonomin var på väg mot botten och han höll på att förlora jobbet. Med hjälp av tolvstegsmetoden vände dock hans livssituation, och tillsammans med några vänner började han fira nattvardsgudstjänster hemma i sitt kök. Detta blev upprinnelsen till Allhelgonamässan, en gudstjänst på Södermalm i Stockholm, som nu i 10 år varje vecka har samlat stora grupper av kyrkoovana. Där hittar man New Age-folk, tolvstegsfolk, homosexuella, brända frikyrkomänniskor och nyfikna privatreligiösa. Från andra kyrkor har det sneglats både nyfiket och avundsjukt på Olle Carlssons verksamhet. Bra därför att han kommer ut med en bok. Vad är det han och allhelgonamässan står för?
   Jag uppfattar Olle Carlsson som oerhört inkluderande. Han menar att de flesta människor är troende, även om de har olika sätt att uttala det. För Gud är inte detta något problem. Om du har en annan religiös tro än den kristna behöver du inte byta den, utan kan istället välja att fördjupa det du har. Samtidigt förklarar han och inbjuder till kristen tro. Hans egen livshistoria, med sina brister och mörkare tider, gör det möjligt för många att identifiera sig med honom. Han resonerar runt vår tids ensamhet och jakt på materiell lycka. Han förklarar begrepp som synd och nåd och varför det behövs en kyrka. Trots den ödmjuka grundtonen kan han ibland vara skarp, som när han skriver om var han hämtat sin andliga inspiration.
   "För mig personligen är det framför allt i musiken jag hämtar min andliga inspiration. Då menar jag inte den tillrättalagda, propagerande och evangeliserande kristna musiken, den lämnar mig likgiltig."
   Jag tror att Olle Carlssons bok med behållning kan läsas av såväl religiöst ovana människor som människor med stor religiös erfarenhet och studier bakom sig. Och det är ett gott betyg.
   I samband med bokmässan ville Olle Carlsson och en grupp runt honom fira en allhelgonamässa i Göteborg. Man valde Stadsmissionens kyrka (Johanneskyrkan), där jag ofta är med och spelar. Tanken var att kanske regelbundet börja fira allhelgonamässor även i Göteborg.
   Det var spännande att följa processen. Kan man flytta över ett koncept? Hur mycket bygger på personen Olle?
   Det blev fullsatt i kyrkan och en fin kväll. (Ganska lik våra vanliga kvällar där faktiskt.) Olle Carlsson gav ett lågmält och stadigt intryck, han utstrålade trygghet och värme. Många tog nattvard. Det lades ut listor att fylla i om man var intresserad av en fortsättning. Många skrev på.
   Efteråt satt vi och samtalade, utvärderade.
   – Det här skulle ju ni kunna göra själva, bara att börja.. sa gästerna från Stockholm.
   – Det gör vi redan, fast på vårt sätt ... sa jag.
   Tänkte efteråt på vad Per Eriksson, präst i Johanneskyrkan, vid ett tillfälle har sagt.
   "Jag tror inte så mycket på metoder. Allt bygger på människor. Men man kan få inspiration av andra människor och deras metoder."
   Så därför, om du funderar på tro, kyrka eller andliga möten så rekommenderar jag dig att läsa Kristendom för ateister. Det kan hända att du får inspiration.

Eva Erlandsson

Upp

Kristendom för ateister
 
NOVEMBER 2007  

Brorsan är mätt

Mirja Unge
Norsteds förlag 2007

Mirja Unge (f. 1973, bor i Stockholm) har både arbetat inom vården och studerat filosofi på Södertörns Högskola. Hon var en av de första som gick författarutbildningen Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.
   Tidigare har hon gett ut tre romaner, den senaste, "Motsols" kom 2005. Nu kommer alltså "Brorsan är mätt".
   "Det blev nån oro efter att dom ringt, gick runt där i lägenheten gjorde jag och jag hade ju och läsa men inte kunde jag läsa för den där oron som kommit och inte försvann".
   Så börjar bokens första novell.
   En diffus oro, något ligger och stör under ytan, något nästan språklöst.
   "Unge-språket" har någon kallat det. Dålig svenska? Högerklicka för grammatikförslag, tycker datorn och missar hela poängen.
   Det verkar självklart och enkelt att skriva som Unge men är det naturligtvis inte.
   "Brorsan är mätt" består av 16 laddade noveller som tillsammans bildar en väv, ett mönster som har något viktigt att berätta om ett samtida Sverige. En högkonjunktur, men inte för alla. Det finns inga politiska budskap eller moraliska pekpinnar utan Unge lägger sig nära sina karaktärer, oftast flickor och unga kvinnor. Hon är lojal mot deras lite aviga, osäkra, tafatta sätt att handskas med tillvaron och livet.. Ett liv utanför strålkastarljuset, lite i otakt. Där saker och ting bara händer verkar det som.
   Unge är skicklig på att fånga vardagens tysta dramatik som när i novellen "Jul för fan" en ung kvinna följer efter en äldre man i mörkret på hemväg från ölpuben. De kommer till en nedgången enrumslägenhet med fimpar och tomma ölburkar. Så vänder berättelsen och vi förstår att det är en dotter som söker upp sin far, på julafton.
   Det är lågmält, i marginalen, samtidigt glasklart.
   "Brorsan är mätt" är kanske inte någon bok att sträckläsa från pärm till pärm.
   Språket kan ibland i sitt medvetna upprepande bli lite tröttande och novellerna bli lite för lika men det är ingen tung invändning.
   Mirja Unges författarskap är spännande att följa.

Thorbjörn Holmgren

Upp

Brorsan är mätt
 
OKTOBER 2007  

Tjuvlyssnat

Damon Rasti och Gloria Hedman
Känguru förlag 2007

Tjuvlyssnat har utnämnts till årets roligaste bok.
Vi har alla tjuvlyssnat på andras samtal, ofrivilligt eller nyfiket. På bussen, i kön, i mataffären, på ett café eller på gator och torg. Att tjuvlyssna är inte bara ett behov utan ett folknöje - ja, rentav en del av vår tids samtalskultur enligt författarna.
   Damon Rasti och Gloria Hedman kom på den smarta idén att samla egna "tjuvlyssningar" på en blogg: tjuvlyssnat.se. (En av Sveriges största bloggar). De "bästa" samtalen har sedan samlats i boken Tjuvlyssnat.
   Läsningen av boken ger många goda skratt men också en och annan eftertanke. Ambitionen enligt författarna har även varit att fånga verkligheten och samhället som det såg ut 2006.
   Mycket nöje!

Gullvi Johansson

Upp

 
SEPTEMBER 2007  

Män som hatar kvinnor,
Flickan som lekte med elden,
Luftslottet som sprängdes

Till sommarens läsning för mig hörde bland annat Stieg Larssons trilogi med huvudpersonerna journalisten Mikael Blomkvist och datorgeniet Lisbeth Salander.
   Det är tre tegelstenar men har man börjat läsa går det inte att sluta.
   Första delen "Män som hatar kvinnor" (2005) utspelar sig i den lilla norrländska staden Hedestad, där Mikael Blomkvist får uppdraget att utreda vad som hänt med en kvinna som varit försvunnen under många år. Kvinnan hör till en mäktig företagarsläkt, där mörka hemligheter snart uppdagas. Bakom den till synes lugna miljön döljer sig fruktansvärt våld mot kvinnor. Mikael Blomkvist får hjälp att lösa fallet av Lisbeth Salander, vars historia löper parallellt med huvudintrigen.
   Andra delen "Flickan som lekte med elden" (2006) handlar om trafficking och handel bedrivs med försvarslösa kvinnor av hänsynslösa män. Perspektivet har vidgats från att i första delen handla om enskilda personer till att bli en mer organiserad brottslighet.
   I tredje delen "Luftslottet som sprängdes" (2007) dras SÄPO och de högsta beslutsfattarna in i historien. Man handskas vårdslöst med sanningen och gör allt för att skydda varandra.
   Trilogin är inte vanliga deckare. De ger en god bild av samhället idag och Stieg Larsson har utmärkt väl satt sig in i det han skriver om. Parallellhandlingarna, inte minst miljöerna på tidskriften Millennium, bidrar till att göra handlingen trovärdig. Språket är genomgående journalistiskt rappt. Huvudpersonerna är spännande om än inte helt trovärdiga. Mikael Blomkvist, kvinnokarlen, är nästan för idealiserad och rättrådig. Lisbeth Salander, totalt osocial, liten och späd men med en enorm styrka och fenomenala datorkunskaper. Ändå går det inte att inte bli fascinerad av henne.
   Vill du ha spännande läsning även under hösten, när kvällarna bli mörka och du vill koppla av från studierna så läs trilogin!

Lars Oredsson






  Upp  
Ljungskile folkhögskola     Besök Valdemar Svenssons väg 11, Ljungskile     Post 459 80 Ljungskile     Telefon 0522-68 69 00
15415
 
4